Tawwakul 'alAllah - förlita dig på Gud - det är stora saker det! Egentligen vilar hela vår tillvaro på att vi verkligen gör det.
En Hadith (en berättelse om vad profeten Mohammed sagt och gjort) berättar följande: Profeten Mohammad gick förbi en beduin som bara lämnade sin kamel utan att binda upp den. Han frågade då varför mannen inte band sin kamel. Mannen svarade att han förlitade sig på Gud. Då sa profeten Mohammad - bind din kamel, och förlita dig sen på Gud!
Visst ligger det inom Guds makt att skydda oss från allt och att beröva oss från allt ansvar, men hadithen ovan visar att förlitan till Gud inte handlar om att sitta och vänta på att maten ska ramla in i munnen eller att Gud alltid ska hjälpa oss utan att vi ska behöva anstränga oss det minsta. Tvärtom så visar den väldigt tydligt att vi först själva måste göra vårt yttersta i alla situationer och SEN får vi förlita oss på Gud. Om vi misslyckas eller det inte blir som vi hade tänkt kan det bero på att Gud har andra planer för oss. Men det kan också bero på att vi inte själva gjort det vi måste göra - att vi inte ansträngt oss maximalt, gjort alla uppoffringar vi kan göra eller gjort de val vi borde gjort.
Oavsett, så handlar förlitan också om att finna sig i resultatet, vad det än blir och att alltid se framåt och sträva efter att förbättra sin situation. En förutsättning för att vi ska kunna gå framåt är att vi kan se tillbaka på ett konstruktivt sätt. Analysera vad som kunde ha gjorts bättre och om jag verkligen gjort allt - vad var meningen med misslyckandet? För förlitan innebär att jag som muslim har en vetskap om att Gud vägleder mig och hjälper mig - men kanske inte alltid på det sätt jag tänkt mig!
Det här är ett väldigt stort ämne, men lätt att ignorera. Vi säger ofta att vi gör du'a (ber Gud om hjälp) och så är vi nöjda med det. "Å Gud, hjälp mig att förbättra min situation." Och så sätter vi oss och väntar... och väntar... och gör du'a igen... och väntar! Inget händer! Varför får jag inte hjälp av Gud? En rabbin berättade en gång en historia för mig på detta ämne: En man var i synagogan när det plötsligt blev översvämning. Vattnet steg och steg. Alla andra flydde i båtar eller simmade eller klättrade upp så högt de kunde. Men mannen stannade. Så kom en man i en båt och sa - hoppa in, du kommer att drunkna! Nej, sa mannen, jag väntar på att Gud ska hjälpa mig. Två gånger till kom det män i båtar, men de fick samma svar. Till sist var synagogan helt översvämmad och mannen drunknade. När han stod inför Gud frågade han - Gud, varför räddade du mig inte? Då sa Gud - tre gånger skickade jag en man med en båt för att rädda dig - vad mer begär du?!
Nå, för att återgå till kamelen. Om vi vill gå framåt i livet, rent materiellt eller andligt, så måste vi först vara beredda att agera. Beredda att anstränga oss, att fatta obekväma beslut - beredda att hoppa utan fallskärm. Sen ska vi förlita oss på Gud.
Sofia
sön 17 jan 2010 02:21