Monjia på Högsbyn - en sorgligt underskattad blogg

Snöade in på ett program om fiskarna i Marocko på svt2 häromkvällen. Det handlade om hur de blir utan jobb för att regeringen säljer fiskerättigheterna till stora utländska trålare. Ryska t ex. Men så intervjuade de kaptenen på en av de stora trålarna och han hade en omisskännlig svengelsk göteborgsengelska. Han tyckte att kvoterna fungerade bra "här nere" och han var så tacksam för att han kunde vara här och fiska, för i Europa drar de ju ner på kvoterna så där kan man inte försörja sig. "Jag är fiskare - jag vill ju fiska."

Ett tydligare exempel på vad allt handlar om ges knappast. Vi kör nästan slut på vårt eget fiskbestånd, bromsar i sista sekunden. Men vi kan inte lägga om vår livsstil så vi ser oss girigt omkring och med den starkes makt köper vi de fattigare ländernas försörjningsmöjligheter (här = fiskekvoter) och jobbar hårt på att köra slut även på deras resurser.

Att fiskarna i Marocko säkert också "är fiskare och vill fiska" och är stolta yrkesmän i generationer precis som fiskarna här är inget vi bryr oss om. Money talks, som det heter. Dessutom går det inte bara att skylla på västs marknadsfantomer. Även makthavarna i fattiga länder är megakorrumperade och göder mer än gärna sina egna bankkonton på befolkningens bekostnad. Det var ett sånt tragiskt och upprörande program att jag inte förmådde mig att titta klart. Kanske missade jag något positivt på slutet, någon reaktion mot det moderna röveriet, men jag är rädd för att så inte var fallet.

Jag kan aldrig upphöra att uppröra mig över hur stor skillnad det är på folk och folk! För mig är det fullkomligt ofattbart. Ska det någonsin bli nån ändring???

Jag började för ett par år sedan skriva på en saga. Den skulle handla om hur det skulle vara om svenskarna tvingades på flykt. Men istället blev det en historia om hur Ryssland tog över makten i världen som en hämnd på USA:s maktfullkomlighet. Men jag slutade skriva för det blev lite för nära verkligheten. Mitt tips är nu att Ryssland kommer att alliera sig med Kina och att USA kommer att kollapsa. Kom ihåg var ni hörde det först!

Alltså blir det bara värre. Vi har precis trätt in i en tid av stora förändringar. Jag diskuterade för en tid sen med en EU-liberal som tyckte det var såå bra att världen öppnas så att alla kan få ta del av utveckling och framsteg. När jag protesterade mot denna verklighetsfrämmande beskrivning av globaliseringen frågade han om jag inte tyckte att alla skulle kunna få det lika bra som vi? Nej, sa jag! Det är väl ingen hemlighet att vi skulle behöva ett par jordklot till om alla ska ha det som vi? Det är istället så att vi måste dra ner, och det ganska rejält, om det inte ska sluta med katastrof.

Nu kommer det ändå bli nån slags katastrof, för ingen drar frivilligt ner på välstånd och bekvämlighet. Dessutom finns det ett antal länder som är rätt sura på USA och Europa för deras rovdrift på resten av planeten.

Om ni tycker att jag yrar så vill jag påpeka att den här utvecklingen redan pågått ett tag. Ryssland har tagit sig ton igen, krossat Tjetjenien, petat Georgien på näsan och Givit Europa en lite påminnelse om vem det är som sitter på naturtillgångarna. Och häromdagen deklarerade de att de avser att förnya vapenarsenalen. Avvecklingen av industrier i väst har pågått länge, även om den accelererat på sistone.

Vad kan man göra, då? Ska man bara kasta in handduken? För min del har jag haft strategin klar ganska länge. Jag har valt att bo billigt = inga stora skulder, ingen stor månatlig avgift. Jag har möjlighet att odla lite grönsaker om jag vill. Jag försöker att inte dra på mig skulder, lever energisnålt och så miljövänligt jag kan. Jag är övertygad om att vi som försöker leva i "litet format" kommer att klara oss bäst. Detta kanske låter naivt? (Jaja, det låter naivt...) Men även om vi arbetar för att världen ska komma i balans så handlar det alltid till sist om vad jag själv gör, hur jag själv lever. Utifrån det kan vi med trovärdighet arbeta för förändring i världen.

Min uppmaning är - bojkotta insamlingar av den här typen. De är bara ett sätt att på ett storebrorsaktigt sätt reparera en del av skadorna vi själva åsamkar just världens barn. De får mig att bli illamående.

Nä, satsa istället på att verkligen hjälpa världens barn. Ta reda på vad det är som orsakar lidandet. Låt mig hjälpa er en bit på traven:

1. Krig och konflikter, ibland initierade ofta understödda av I-länder som ser ett gyllene tillfälle att kränga vapen. Både kriget i sig och det faktum att landets pengar går till militären orsakar lidande och nöd för civilbefolkningen/barnen. Kanske inte så lätt att göra något åt det, men vi kan iaf bilda opinion.

2. Globaliseringen. Den innebär nästan alltid att rikare länder förlägger smutsig/farlig/arbetsintensiv verksamhet i fattigare länder, varvid människor arbetar för slavlöner eller nästintill, blir sjuka och sliter ut sig i förtid. Många av arbetarna är barn som lever under omänskliga förhållanden. Även miljön tar stryk när miljöfarliga ämnen, förbjudna i de rikare länderna, används och släpps ut direkt i naturen. Här finns massor att göra! Opinion, visst, men framförallt en ansvarsfull konsumtion. Konsumindre, gör medvetna val och gå inte på propagandan om att globaliseringen medför ökat välstånd för alla. Köp Rättvisemärkt och ekologiskt, släng mindre, välj bort "billigt-och-bra". Det lönar sig i längden även för dig!

3. Gamla sura traditioner och föreställningar. Som att vi i Väst minsann förtjänat vårt välstånd för att vi arbetat och slitit och de får väl "de" också göra. Eller att vi i Väst har någon slags födslorätt att exploatera hela världens tillgångar utan att skäligt kompensera ägarna. Eller att det där med ekologiskt och Rättvisemärkt bara är bluff, en grej för att tjäna mer pengar. Eller att våra liv skulle vara så mycket mer värda än "deras". Tänk om! Tänk nytt! Tänk dig att du byter plats med en kines i en fabrik, en sudanes i krigszonen eller en indian i ett reservat. För att travestera en kul reklam: "Dina barn - mina barn - våra barn, Stig."

Det är våra barn - världens barn. Varje dag, hela året är det våra barn. Gör dina dagliga val med omsorg, så bidrar du till verklig hjälp för världens barn som just nu lider mest för att du/vi vill ha billiga kläder och skor, billig mat och billiga varor i största allmänhet.

Egentligen hade jag tänkt skriva om nåt helt annat.

Eftersom jag har högt blodtryck försöker jag undvika alla program som gör mig arg, upprörd eller irriterad, såsom nyheter, krigsreportage och upprörande dokumentärer. Nu hann jag inte med ikväll utan hamnade mitt i en film om palestinska jordgubbsodlare. Själva filmen var helt osentimentalt gjord och det var illa nog. Inga skyddsnät alls! Hur kan någon leva på Gaza och dessutom odla, planera, se framåt??? Självstyre, my ass. Varje sekund är israel närvarande - om det inte är bomber eller tanks så är det gränsövergångar som godtyckligt öppnas och stängs, ständigt utökande av skyddszoner och total kontroll av allt och alla.

Som grädden på moset ska det ju debatteras/analyseras efteråt. "Och vad är det vi har sett här då?" (Kenny) Och som vanligt måste båda sidorna vara representerade. OK, inga problem, men det första den israeliska "sidan" säger är att visst är det hemskt, men man får inte glömma att även israeler blir attackerade - dagligen! Då hittade jag fjärren innan blodtrycket fjärtat iväg alltför högt. Shit, nu handlade det om palestinier - gör en film om israeliska jordgubbsodlare då, så kan vi snacka om dem! 

Men detta är fortfarande ett känsligt ämne. Som en lärare sa till mig en gång då jag skulle svara på frågor om islam i en klass och som svar på en fråga sa att jag skulle återge en historia om hur en palestinier tänkte om hur hon blev behandlad vid en gränsövergång. Innan jag hunnit börja berätta sa hon: "Bäst du passar dig - jag är Israelvän!"